Låt barnen drömma!
”Mamma, tycker du att du är fin i den där blusen?” undrade min sjuåriga dotter häromdagen när jag gjorde mig i ordning framför spegeln i badrummet. ”Ja…” svarade jag lite förvånat ”…det tycker jag.” -Tystnad.- ”Visst är det skönt att vi kan tycka olika!” kommenterade hon mitt svar med en självklarhet som om vi hade diskuterat våra favoritfärger eller vilken maträtt vi tycker bäst om.
”Ja, det tycker jag med.” ville jag svara spontant men höll tillbaka mina ord. Är det verkligen så att vi vuxna ser det som en tillgång, en rikedom, när våra barn har en annan åsikt än vi själva? När tonåringens klädval inför nästa släktkalas framkallar ångestattacker två veckor i förväg och barnets dröm om att köpa en hund direkt leder till ett försvarstal från vår sida om varför det inte fungerar när man bor i lägenhet.
Det är klart att vi vill hjälpa våra barn att bli självständiga starka individer som vågar stå emot grupptryck, vågar uttrycka egna åsikter och hittar sin egen väg i livet. Men alla föräldrar vet hur svårt det kan vara att omsätta detta i verkligheten. Ibland behövs det en liten tankeställare som den jag fick i badrummet för att påminna oss själva om vår roll som vuxen förebild.
En stark självkänsla och grundtrygghet bygger bland annat på förmågan att ha egna drömmar och visioner, oavsett hur gamla vi är. Har vi inte det är det svårt att hitta viljestyrkan att kämpa för våra mål och att skapa vår egen väg. I idrottsvärlden blir detta väldigt tydligt. Skulle en elitidrottare frivilligt utsätta sin kropp för hårda träningspass varje vecka om det inte i botten fanns en dröm om hur det kommer att kännas att vara med och representera Sverige på en stor arena någonstans i världen, att stå på prispallen och höra svenska nationalsången? Jag tror inte det.
Nästa gång ditt barn kommer till dig med en önskan eller en dröm – lägg bort alla rationella funderingar och försök för en stund att se världen genom barnets ögon. Befria dig från pressen att genast behöva ta ställning till frågan utan hjälp i stället ditt barn att utforska sin önskan. Som alternativ till att genast försvara varför det just nu inte är möjligt att köpa den önskade jackan för 4 000 kronor, kan du be ditt barn att berätta vad det är som är så speciellt med den, var barnet har sett jackan och hur önskan har vuxit fram. Diskussionen om att skaffa hund behöver inte sluta med ett ”OK” eller ”Nej” från din sida bara för att du frågar barnet om vad det skulle göra med hunden, hur barnet har tänkt sig ett liv med ansvar för en hund osv.
På detta sätt bekräftar du barnet i sin önskan och visar att det är ok att ha önskemål och drömmar även om inte alla kan uppfyllas just nu. Samtidigt visar du respekt för barnets argument genom att lyssna istället för att kapa samtalet med ett kort ”Det går inte för att…”
Har du lyssnat på ditt barn en stund utan att argumentera emot, ökar dessutom chansen att ditt barn lite senare lyssnar på dina tankar. Du kan till och med inleda med att berätta att du önskar att du kunde uppfylla barnets önskan. Sedan kan du fortsätta med dina argument.
Ett sådant samtal kan leda till att ni gemensamt diskuterar kompromisser eller alternativ för att tillfredställa barnets behov, dvs. det som ligger bakom önskan. Ett alternativ till att köpa en egen, kanske är att låna en hund flera gånger i veckan.
Att möta barns drömmar och önskningar med tålamod och intresse stärker deras tro på sig själva och deras förmåga att se olika handlingsalternativ. Vad skönt det är att vi kan tycka olika om saker! (…eller hur?)
Jana Söderberg