Gå till innehåll

Hur ska man prata med barn om läxläsning?

Det finns nog ingen som gillar läxor. Men visste du att det är den vanligaste orsaken till bråk hemma? Hur ska man egentligen prata med sina barn om läxläsning?

Läxläsning

Läxläsning är den vanligaste orsaken till bråk i hemmet. Vi kommer hem från en lång arbetsdag på skolan eller från arbetet där vi alla har förbrukat mycket energi. Sedan ska det lagas mat, fritidsaktiviteter som påverkar eller kanske ett prov dagen efter som stressar. Förutsättningarna för läxläsning är därför inte alltid optimala. Dessa förutsättningar tillsammans med hur hjärnan fungerar blir därför viktigt för oss föräldrar att känna till.

Barnets fokusförmåga är inte längre än cirka 20 minuter så att lägga upp läxläsningen i 20-minuters pass med 5 minuter pausintervaller där barnet får göra annat blir viktigt. Barn tänker i kedjor och därför kan det vara bra att börja ett läx-pass med en positiv upplevelse, något som barnet tycker är enkelt och som du som förälder bekräftar. Sedan lägga det svåra i mitten och sluta med något enklare så att barnet avslutar läxläsningen med en positiv känsla. Vi drivs alla av att ha kontroll och att känna att vi är bekräftade, att vi duger och klarar av uppgifter.

Bekräftelse är en mänsklig drivkraft. Oberoende av ålder eller kön vill vi veta att vi duger, att vi är uppskattade och sedda. Redan det lilla barnet ropar högt från rutschkanan: ”Titta på mig, mamma!”. Hela tiden behöver vi tillfredsställa detta viktiga behov eftersom bekräftelse är en  färskvara.  

När vi tänker oss bekräftelse som ett mått som ska fyllas för att vi ska må bra, så behöver kärlet påfyllning från två olika håll. Vi behöver bekräftelse för den vi är och för det vi gör. Bekräftelse och uppskattning för att vi finns, stärker vår självkänsla och denna typ av uppskattning går rakt in i hjärtat.  

Sedan behöver vi naturligtvis också feedback för våra prestationer och för det vi gör. Detta utvecklar och underhåller vårt självförtroende, vår medvetenhet om våra förmågor. Är balansen mellan självkänsla och självförtroende rubbad blir ofta känslan att ”jag är vad jag presterar”.  

Om vi tittar på våra barn så är det viktigt att vi från början stärker deras balans mellan självkänsla och självförtroende. Visst ska de veta att de är duktiga och att vi ser deras framsteg. Men lika viktigt är det att de känner att de duger, att de är värdefulla och älskade individer. Att bekräfta att vi ser att barnet kämpar eller försöker blir därför betydelsefullt.  

Som förälder smittar man av sig av sin energi. Det är därför viktigt att ställa sig frågan är jag just nu i ett tillstånd där jag har tillräckligt tålamod, är jag lugn, vad smittar jag av mig till barnet. Även miljön kan påverka och rätt miljö kan vara bra för att skapa rätt förutsättningar för läxläsning. För det är när vi tar oss tid, ser och bekräftar barnet som vi kan motivera dem till läxläsning. 

Att reflektera över

Fundera över när du senast fick bekräftelse som person, dvs. bara för att du finns! Hur kändes det? Vilka vuxenrelationer har du som ger dig bekräftelse för den du är, dvs. som stärker din självkänsla? 

Berätta för andra om ditt barns prestationer och färdigheter men tänk på att göra det för barnet skull och inte för din egen. 

Se till att du själv får påfyllning! Be din partner eller en vän att berätta för dig vad du uppskattas för (eller gör det ömsesidigt!), så slipper du söka bekräftelse genom eller av ditt barn! Glöm inte att bekräfta dig själv för att du är värdefull och den bästa föräldern ditt barn kan få! 

Vi kan överpeppa när det gäller självkänsla men däremot när det gäller självförtroende. Vilken roll spelar bekräftelse i er familj? Brukar ni uttrycka uppskattning för varandra? Vilka traditioner och rutiner har ni för uppskattning? 

När du bekräftar ditt barn, gör det med en ”avsändare”. Säg ”Jag är så glad/stolt/imponerad över att du kämpade, att du inte gav upp, att du vågade prova, inte skolkade”. Då blir din feedback mycket mer personligt och kommer fram på ett annat sätt än det vanliga ”Vad duktig du är!” 

Försök att vara konkret i din bekräftelse, dvs. berätta för barnet vilka personliga kvalitéer barnet har visat. T.ex. ”Jag såg hur du hjälpte henne. Jag blev jätteglad att se hur du tänker på andra!” ”Jag hörde att du vågade säga vad du tyckte inför hela klassen idag. Vad härligt och modigt!” 

Istället för att sikta på resultatet barnet har åstadkommit (”Vad fin din teckning är!”) kan du berömma kvalitéerna som barnet har använt för att komma till resultatet. ”Oj, jag ser vilken fantasi du har använt i den här bilden. Ställ frågor och visa intresse. En sådan dialog betyder mycket mer för barnets självkänsla och motivation då du visar att du verkligen är intresserad. Vänta inte med att uttrycka det ”lilla” som du ofta tänker men inte säger.  

Är det svårt att nå din tonåring med din bekräftelse, skriv ett sms, en lapp och lägg på sängen eller mejla det du vill säga! Det viktiga är handlingen och din tonåring ser det även om det kan dröja ett tag innan du får respons.