Gå till innehåll

Hur ska man prata med barn om tonårsrelationer?

Tonåringar går igenom en omvälvande period i sitt liv. Och inte sällan är det svårt att kommunicera med sin tonåring utan att det blir tjafsigt. Hur ska man egentligen nå fram till sin tonåring?

Tonårsrelationer

Bråk och konflikter är vanliga i familjer med tonåringar och många frågar sig om och varför det behöver vara så. Tonåren är en period i livet då barnet förbereder sig vuxenlivet, att stå på egna ben, fatta kloka beslut och bli självständig – och här har föräldrar en viktig roll att spela. Det man som vuxen behöver påminna sig om är att det för barnet är en omtumlande period där det händer mycket i hjärnan som påverkar barnets beteende. Framför allt handlar det om att barnets spegelneuroner riktas mot jämngamla och inte mot föräldrars kunskap och erfarenheter. Därför blir till exempel kompisar viktigast i deras ögon. Det är också under denna period som barn utvecklar förmågan att kunna se och hantera risker själv istället för att vi föräldrar gör det åt dem. En period av lärande som ibland kan de leda till felbedömningar och med det känslostormar. Ett prov eller en konflikt med kan kompis kan bli en jättestor kris, att inte bli bjuden på en fest blir ett stort dilemma eller att vissa situationer som sker känns i barnets ögon som att livet är över. Detta kan leda till stora känsloutbrott som tas ut på föräldrar och syskon. Det är också under tonåren som konsekvens-tänkandet börjar utvecklas för att vara fullt utvecklat fram emot 25 års ålder. Du som förälder har en viktig uppgift som bollplank i barnets lärande, att coacha ditt barn till konsekvenstänkande, att ställa frågor om de beslut de tar nu och få dem att fundera på hur det påverkar hen i framtiden.

När barnet blir tonårig och påbörjar sin egen utveckling lämnar man också den ”flock” man primärt tillhört, sin närmaste familj, och rör sig mer mot jämnåriga ”sin nya flock” som man söker tillhörig-het till. Man speglar sig själv i andra jämnåriga och tar intryck från sociala medier där alla verkar jaga lyckoupplevelser, att passa in och vara perfekt. Då kan mycket hända inombords och med deras känslor. Många föräldrar undrar: ”Varför är min fjortonåring jämt så arg? Jag förstår det inte.” 

Ilska kan ofta uppstå när våra tonåringar inte känner att de räcker till eller när det jämför sig med andra. Ilska kan vara både uppslitande och ha sina bra funktioner. Om du någon gång har tagit en promenad, stängt en dörr eller tränat fysiskt när du har varit riktigt arg så är det lätt minns den enorma energikicken, adrenalinökningen i blodet och beslutskraften som ligger i detta känslo-tillstånd. Ilskan kan hjälpa oss att säga ”STOPP”, att sätta gränser, att bryta oss loss ur destruktiva relationer eller situationer. Den ger oss kraften att ändra riktningen i vårt liv när vi har hamnat fel, men ilska kan också vara ett kraftfullt uttryck som man som förälder kan ha svårt att möta.

Problemet är att vi inte alltid förstår var denna känsla, denna ilska, kommer ifrån och vad den står för – varken hos oss själva eller hos våra barn. Ibland kommer den krypande, men ofta också som ett överraskande vulkanutbrott helt utan varningstecken. Vi investerar mycket energi i försök att förstå våra barn. Respekt kan vara den mest effektiva nyckeln för att nå varandra. Med respekt som grundplatta blir det också lättare att bemästra den svåra balansgången mellan tillåtande självständighet och gränssättning. Att barn gör sig fria i tonåren är en naturlig del i deras utveckling för att prova själva, markera och ifrågasätta våra gränser men också för att testa relationen till sina föräldrar. Det är viktigt att som förälder påminna sig själv om att detta beteende är riktat mot gränserna vi har satt och inte mot oss som person. Även ett ”du är så dum” betyder egentligen ”Det är dumt av dig att jag inte får göra det här!”. Gränssättning kan betraktas som en investering i framtiden. Tonåringen kanske inte alltid förstår våra gränser, men målet är att få dem att respektera gränserna och med goda samtal också få dem att över tid förstå dem.

Att reflektera över

Vad upplever du som svårt i konflikten med din tonårig? På vilket sätt visar ditt barn känslor (ilska, tystnad, aggressivitet eller tårar)? Vilken sorts motstånd tycker du är svårast att bemöta?  

Glöm aldrig att uppror handlar om motståndet mot det du gör ( att vägra köpa en ny iphone eller den tydliga gränsen när du vill att ditt barn ska vara hemma) och inte mot den du är.  

Det är viktigt att skapa en konstruktiv attityd mot konflikter – annars blir föräldraskapet lätt en upplevelse av misslyckande. Att möta konfliktsituationer är en naturlig del av föräldraansvaret. Barn och tonåringar behöver trygga föräldrar som vågar ha egna åsikter och stå för det.

Hur påverkas din självkänsla som förälder när ni hamnar i konflikt? Känner du dig ifrågasatt som mamma/pappa? Hur brukar du reagera? Vilka knappar trycker din tonåring på hos dig?  

Berätta för barnet i förväg om konsekvenserna när gränserna inte respekteras. Barnet upplever då att det har en valmöjlighet och kan lättare ledas till respekt för gränsen. En konsekvens behöver alltid ett logiskt samband med händelsen som vi behöver kommunicera till barnet. Om du har svårt att lita på att gränsen kommer att respekteras, berätta om detta för att bygga förståelse. ”Jag har svårt att lita på dig just nu och behöver bygga upp mitt förtroende igen.”  

Om det är möjligt, försök att koppla gränsen du vill sätta till en värdegrund i er familj. Fundera på om ni som familj behöver tydliggöra er värdegrund och hitta ett gemensamt språk. ”Eftersom det är viktigt med respekt i vår familj, så vill jag att du kommer hem vid den avtalade tiden. När du kommer senare än vår överenskommelse, så blir jag orolig och rädd. Eftersom jag också vill ha en bra kväll, vill jag att du respekterar gränsen.”  

Prata gärna med andra föräldrar för att förstå att du inte är ensam i din relation med din tonåring. Det lättar och ger ny inspiration.  

Hur ska man reagera om tonåringen inte längre vill prata med mig som förälder?  

Man vill inte gärna lyssna när man är tonåring. Det gäller som förälder/vuxen att inte ge upp utan stå kvar och ha tålamod. Tonåringen befinner sig i en frigörelseprocess och behöver dina regler och gränser för att känna sig trygg. Diskutera i familjen hur man får vara arg hemma hos er. Vad är ok? Var får man pysa? Det viktiga är att reglerna ska gälla för alla. Var tydlig mot barnet var din gräns går och avbryt en diskussion om/när barnet passerar gränsen. När barnet inte längre vill prata blir det viktigt att veta anledningen till barnets låsning. Utifrån orsaken kan lösningen vara att barnet kanske pratar med en annan vuxen person eller får hjälp genom skolan. Visa alltid att du som förälder finns även om relationen just nu präglas av tystnad!